Varför kan de inte alltid få kännas bra??. Alltid ska nånting göra att den där rynkan i pannan ändå dyker upp. Jag har en massa funderingar inom mejj idag som jag försöker fåbort genom att tänka på annat. Men då när de blir sådär tyst å man sitter för sig själv kommer funderingarna å bekymren tillbaka. Men så är de väl, livet kan inte alltid gå som på räls alltjämt har man märkt. Å de är ju klart , har man aldrig några problem eller bekymmer i livet uppskattas kanske inte de stunder då allt verkligen känns sådär otroligt bra då inget kan få en att sluta le inombords .. Nu låter det som att jag sitter här å gråter i min ensamhet. Men så är det absolut inte. Tänkte bara efter innan jag satte mej å skrev inlägget, detta var det första som dök upp i skallen♥
Utan alla fina människor runtomkring en skulle livet vara otroligt annorlunda tror jag. Jag har märkt att jag är fantastiskt beroende av folket runomkring. Utan er hade man kanske inte vart den människan man är idag.
 
28e september, den dagen kommer jag aldrig glömma. Underbaraste människan på jorden kom in i mitt liv. Det går verkligen inte att beskriva med ord hur otroligt mycket jag älskar dejj. Varje gång jag ser dej eller bara tänker på dejj blir jag så lycklig å glad. Att just jag skulle bli den som fick dej. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dej. Du gör mitt liv. Tack för att du finns Arvid Norén♥♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0