*****

Hur kunde de bli såhär helt plötsligt. Allt som varit så bra, trodde jag... Att man kan bara ändra sej från en sekund till en annan. Trodde inte något sådant var möjligt. Känns som att tårarna aldrig ska ta slut. De finns int nå annat än du och jag. Overkligt..
Nu är jag ett av alla andra sandkornen på en oändlig sandstrand. En av alla i mängden....
Allt känns så himla hopplöst nu.. helt tomt utan dej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0